Kanske var det med de orden Maria försökt övertyga sina vänner om att hon verkligen hade mött den uppståndne Jesus. Efter att de med egna ögon sett och sedan begravt sin avrättade mästare och därefter levt i förtvivlan, kaos och sorg är det rätt naturligt att de mötte hennes ord om Jesus uppståndelse med tvivel. Något som vare sig lärljungarna då eller vi människor idag tvivlar på är att våra dagar här på jorden en dag tar slut. Ingen av oss tvivlar på dödens faktum.

Så att därför som Maria påstå det motsatta; uppståndelse från de döda, är både märkligt och i mångas ögon inget annat än en livslögn för att hålla dödsångesten borta. Det finns inget rimligt eller rationellt i att tro på att döden inte skulle vara det definitiva slutet.

Hur kommer det sig? Jo Marias ord visade sig vara trovärdiga och sanna!

Oavsett rimlighet eller rationalitet kunde vare sig Petrus, Johannes eller de andra lärjungarna förneka sina sinnen. Jesus stod framför dem. Uppstånden från de döda sa han till Tomas; "Känn på spikhålen i mina händer, känn där soldatens lans sprättat upp min sida. Det är jag, Jesus."

Eftersom du och jag lever i ett rationellt och sekulärt samhälle är det inte så konstigt att vi, som lärljungarna, tvivlar på Jesus uppståndelse från de döda. Att han lever idag. Men Maria ger sig inte, utan fortsätter säga till dig och mig:

Du och jag kan precis som lärjungarna möta den uppståndne Jesus.

Vi kan knäppa våra händer och be Jesus dela vårt liv och vi kan i påsk gå till någon av alla de kyrkor som firar detta orimliga, men trovärdiga och hoppfulla vittnesmål:

Med önskad om en Glad påsk och en härlig vår.

Garphyttans frikyrkoförsamling genom Johan Fahlström