Hälsning från församlingen

Vinter blir vår

Kan man vara besviken när billåset inte fryser? Mången skidlöpare har väl slitit sitt hår denna ”vinter”.

Lika självklart som att solen ska värma och en doft av våt jord ska spridas under tidig vår är det för oss att snön ska komma om vintern allra senast kring nyåret. Vi får visst vänja om oss med att vårflodens brus har blivit vinterflod istället. Kanske kommer vi inte ens längre att märka övergången till våren och det känns trist. Hur kan man egentligen längta efter köld och nöd? Är det inte bra om gräset lever och djuren kan finna föda? Det är väl bara att allt känns lite jämngrått och halvt. Då finns det ändå ett ljus som alltid förmår att värma i den strängaste köld eller oklara dunkel: Jesus Kristus.

I påsken firar vi att döden och mörkret får ge vika för livet och ljuset i Jesu uppståndelse. Hans uppståndelse ger oss hopp när ondskan tycks stor och när livet gör ont. Han kom med kärlek och möttes av hat men kärleken triumferade över allt. Hans kärlek är vad både vi och världen behöver, en värld som vi inte har värnat och vars jämvikter vi rubbat. Vad som är trasigt blir helt i Guds händer och han kallar oss ut i sitt ljus. Han kallar på oss som vårsolen lockar blomman. Inte oss i kyrkan utan alla oss människor och han säger till oss när vi tror ” Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus” 1Petrus 2:9

Välkomna till vår öppna gemenskap i Missionshuset i vår, du som söker och du som vill.

Garphyttans Frikyrkoförsamling

Genom /Sebastian Molitor